Jag älskar sill, syltad, i alla dess sorter - lök, senap, curry ... och så, tillsammans med människorna och djuren, var jag verkligen glad att se de första stora sillsvärmarna nära Marstrand den 8 oktober:
Och skärgårdsfåglarna voro lika lugna som människorna. Några skarvar, som hade suttit och sovit på en brant bergvägg, lämnade en efter annan de smala klipphyllorna och foro i långsam flykt bort till sina fiskeplatser. Måsarna hade övergivit havet och gingo och promenerade på land som riktiga kråkor.
Men på en gång blev det annat av. En måssvärm flög tvärt upp från en åker och stormade i väg söderut med sådan fart, att vildgässen knappt hunno att fråga vart de skulle hän, och måsarna gåvo sin inte tid att svara. Skarvarna höjde sig ur vattnet och följde efter måsarna i tung flykt. Delfiner gledo igenom havet som långa, svarta spolar, och en hop sälar hasade sig ner från ett platt skär och drogo av mot söder.
"Vad står på? Vad står på?" frågade vildgässen och fingo äntligen svar av en alfågel. "Det är sillen, som har kommit till Marstrand. Det är sillen, som har kommit till Marstrand."
Men det var inte bara fåglar och havsdjur, som hade kommit i rörelse, utan nu måtte också ha fått bud om att de första stora sillstimmen har anlänt till skärgården. På fisklägenas glatta stenhällar sprang folk om varandra. Fiskebåtarna gjordes redo. De långa sillvadarna fraktades försiktigt ombord. Kvinnorna stuvade in matvaror och oljekläder. Karlarna kommo ut ur stugorna med sådan brådska, att de inte hunno att kränga på sig rocken förrän ute på gatan.
Från toppen, utsikt över Marstrand med Carlstens fästning; Skärgård framför Klädesholmen; Björholms hamnutsikt; Spjutguden: med 2,3 m den största mänskliga figuren, vilken som finns i rockbilder (vid Tanum, slutet av bronzetiden eller början av järntiden, den faluröda färgen är inte original!); nedan, utsikt från båten i Rönnäng; bay och fiskrökhus på Åstol..
