På kvällen till den 6 april kunde jag höra den spännande berättelsen om Ölands historia. Läs om konversationen mellan två herdar som stannar vid en kvarn medan jag gömmer mig under trappan:
"Och märk nu, Erik, att det här Öland, som du och jag lever på, det är ingenting annat än den gamla fjärilkroppen. Bara man tänker efter, märker man, att ön är en fjäril. Mot norr syns den smala framkroppen och det runda huvudet, och mot söder ser man bakkroppen, som först breder ut sig och sedan smalnar av till en vass spets."
Här höll han inne än en gång och såg på kamraten, liksom ängslig för hur denne skulle ta detta påstående. Men den unge fortsatte att äta i största lugn och nickade åt honom att fortsätta.
"Så snart som fjärilen hade blivit förbytt till en kalkstensklippa, kom mångahanda frön av örter och träd farande med vinden och ville slå rot på den. Men de hade allt svårt att får fäste på det kala och glatta berget. Det dröjde länge, innan någonting annat än starr kunde växa där. Sedan kom fårsvingeln och solvändan och törnriset. Men än i dag finns det inte så mycken växtlighet på Alvaret, Och ingen kan tänka på att plöja och så häroppe, där jordskorpan är så tunn.
Men om du nu går in på det, att Alvaret och landborgarna, som står runt omkring det, är bildade av fjärilkroppen, så kan du väl ha rätt att fråga var det landet, som ligger nedanför landborgarna, har kommit ifrån." - "Ja, just det," sade han, som åt. "Det skulle jag nog vilja veta."
"Jo, du får komma ihåg, att Öland har legat i havet i bra många år, och under tiden har allt sådant, som vräker omkring med vågorna, tång och sand och snäckor, samlat sig runt om det och blivit liggande. Och så har sten och grus rasat ner från både östra och västra landborgen. På det sättet har ön fått breda stränder, där det kan växa säd och blommor och träd.
Häroppe på hårda fjärilryggen går endast får och kor och småhästar, här bor bara vipor och brockfågel, och inga andra byggnader finns här än väderkvarnar och några fattiga stenskjul, där vi herdar kryper in. Men nere på stranden ligger stora bondbyar och kyrkor och prästgårdar och fiskelägen och en hel stad."
Han såg frågande på den andre. Denne hade slutat att äta och höll på att knyta ihop matsäckspåsen. "Jag undrar vart du vill komma med allt det här," sade han
Nyfiken vad herden vill berätta för oss? - Läs gärna i kapitel 12 hur historien går vidare.
Ovan, uppenbarligen badad i moln: bron från Kalmar till Öland, Sveriges längsta bro; nedan, i Jordhamn: mill (byggd 1905), som användes för slipning av kalksten, och i slutet av mars: de första vårtecken kan ses på Öland!
Ovan, Lång Erik, den 32 m höga fyren i nordvästra Öland, 1845; nedan, promenad genom naturreservatet Trollskogen på Ölands nordöstra udde: den imponerande 900-åriga Trolllek, och kvällstemningen vid sjön längs Trollskogsstig.